Japp så hände det. Idag när mamma skulle köra till jobb, hon stod med ytterkläderna på och var på väg ut. Jag och pappa busade som vanligt.
Men när han skulle gå in i storarummet började jag springa mot han och snubblar över hans ben och slår huvudet rätt in i kanten på dörrkarmen. Ajaj :-( Mamma frågade vad som hände och pappa sa att jag hade trillat.
Pappa lyfte upp mig för jag var ju så klart jätte ledsen. När han vänder sig för att mamma ska se om det blev märke ser hon att det är blod i hela pannan på mig. Det rann jätte mkt.
Mamma som hade fått panik vid detta laget ringde sjukhuset, sen ringde hon till jobb och sa att hon inte kom. Pappa ringde och sa att han inte kunde komma till handbollen. Sen ringde mamma till mormor och frågade om vi skulle åka upp.
Men hon sa att dom kommer tejpa det, så vi körde aldrig upp, men mamma ringde ändå och hörde sig för.
Pappa tejpade igen det så det inte ska bli så fult märke där sen. Lite obehagligt, men men.
Mamma stannade hemma med mig och höll koll så jag inte somnade, för dom trodde jag har fått en lätt järnskakning.
Pappa var jätte ledsen och kramades hela tiden med mig. Även om jag vet att det inte är hans fel, han kan ju inte se eller veta att jag ska komma i full 90.
Mormor kom oxå förbi en sväng och kelade lite. Jag fick en peng av henne oxå, bara för jag hade slått mig. Vilken snäll mormor jag har. :-)
Moster ringde oxå och kollade läget med mig. Jag berättade och visade var jag hade slått mig, undra om hon såg det genom telefonen. Hihi
Imorgon är det iaf dagis som gäller ändå. Ska bli roligt.
Nu är det natti natti.
Kram ALICIA
Men när han skulle gå in i storarummet började jag springa mot han och snubblar över hans ben och slår huvudet rätt in i kanten på dörrkarmen. Ajaj :-( Mamma frågade vad som hände och pappa sa att jag hade trillat.
Pappa lyfte upp mig för jag var ju så klart jätte ledsen. När han vänder sig för att mamma ska se om det blev märke ser hon att det är blod i hela pannan på mig. Det rann jätte mkt.
Mamma som hade fått panik vid detta laget ringde sjukhuset, sen ringde hon till jobb och sa att hon inte kom. Pappa ringde och sa att han inte kunde komma till handbollen. Sen ringde mamma till mormor och frågade om vi skulle åka upp.
Men hon sa att dom kommer tejpa det, så vi körde aldrig upp, men mamma ringde ändå och hörde sig för.
Pappa tejpade igen det så det inte ska bli så fult märke där sen. Lite obehagligt, men men.
Mamma stannade hemma med mig och höll koll så jag inte somnade, för dom trodde jag har fått en lätt järnskakning.
Pappa var jätte ledsen och kramades hela tiden med mig. Även om jag vet att det inte är hans fel, han kan ju inte se eller veta att jag ska komma i full 90.
Mormor kom oxå förbi en sväng och kelade lite. Jag fick en peng av henne oxå, bara för jag hade slått mig. Vilken snäll mormor jag har. :-)
Moster ringde oxå och kollade läget med mig. Jag berättade och visade var jag hade slått mig, undra om hon såg det genom telefonen. Hihi
Imorgon är det iaf dagis som gäller ändå. Ska bli roligt.
Nu är det natti natti.
Kram ALICIA
1 kommentar:
Ojoj, stackars dig! Jag förstår precis dina föräldrars reaktion, så reagerade jag med när Filip trillade. Ajaj. Hoppas att du är på gång nu igen (kanske lite lugnare, hihi) och inte har ont. Det går över när du gifter dig brukar man ju säga ;-) Hihi. Kram och hälsa! /Malin och Filip.
Skicka en kommentar